Jag kan ju berätta hur man mår när det inte behandlas på rätt sätt. Inte så jävla bra. Typ så illa att man hellre suger av ett hagelgevär än att fortsätta vara sjuk. Okej, nu kanske jag tar i lite men senaste veckan har varit ett helvete.

Antibiotikakuren fungerade alltså inte. Det leder till en fruktansvärd hosta som kroppens försök att få ur all skit man bär på i lungorna. Det absolut värsta är att det är som att gå runt och ha en konstant astmaattack för man får inte i sig tillräckligt med luft för att syresätta kroppen.

I mitt fall kunde jag ungefär ta mig till toaletten innan huvudet började bulta och det kändes som jag sprungit 45 minuter konstant.

Det hela fungerade ju inte längre så jag släpade mig iväg till min husläkare igår som lyssnade på mina lungor och tog en CRP för att få ett hum om hur illa det var. CRPn låg på 100. Normalt är tydligen 5-10, fast det förekommer att folk har uppemot 200 vid kraftiga inflammationer så jag låg inte direkt på det värsta värdet man kan ha. Å andra sidan verkade min läkare överdrivet sugen på att lägga in mig några dagar på infektionskliniken, men där sa skräddar'n nej. Jag har redan missat på tok för mycket på kursen.

Så hon skrev ut en väldigt stark antibiotikakur som jag ska ta dubbla doser av. Jag har tagit den i två dagar och jag mår redan mycket bättre, så jag känner mig optimistisk den här gången. Men efter dom här 14 dagarna av leda och värk tänker jag fan inte ropa hej än.

Tar och bjuppar på en höstbild.